Viltinventering med drönare går till så att en drönare med värmekamera flyger förplanerade linjer över slumpvis utvalda provytor, oftast i gryningen mellan november och mars. Varje värmesignatur registreras med position och tid och artbestäms manuellt med optisk zoom. Antalet djur på provytorna räknas sedan upp till ett estimat för hela området med ett 95-procentigt konfidensintervall.
1. Syfte och avgränsning
Allt börjar med frågan resultatet ska besvara. Ska ett älgskötselområde få underlag till avskjutningsförslaget? Vill en markägare veta hur stort betestrycket är på föryngringarna? Svaret avgör vilka arter som prioriteras, hur stor andel av ytan som behöver täckas och vilken precision som krävs.
2. Provytor i stället för totaltäckning
Att flyga varje kvadratmeter av ett område på flera tusen hektar är sällan nödvändigt. I stället läggs provytor ut stratifierat och slumpmässigt — till exempel fördelat över skog, hygge och öppen mark — så att urvalet blir representativt. Resultatet från provytorna räknas sedan upp till hela området.
Med den metodiken kan en flygdag omfatta upp till cirka 5 000 hektar totalyta, beroende på terräng och väder.
3. Flygning när kontrasten är störst
En värmekamera ser skillnader i temperatur. Ett djur på cirka 38 °C syns tydligast mot kall mark, därför flyger vi helst i gryning under vinterhalvåret när lövet har fallit. När solen värmer stenar och stubbar uppstår termiskt brus som gör det svårare att skilja djur från omgivning.
- Säsong: november–mars
- Tid: gryning, före soluppgång
- Väder: låg vind, ingen nederbörd, ingen tät dimma
4. Manuell artverifiering
Varje värmesignatur granskas av en operatör och artbestäms med optisk zoom. Det är avgörande för kvaliteten: en sten som hållit värmen, ett hustak eller en grupp djur som ligger tätt kan annars ge fel resultat. Programvara och AI kan användas för att hitta signaler i bildmaterialet, men det är människan som avgör vad det är.
5. Från observationer till populationsestimat
Antalet verifierade djur per provyta räknas upp till en täthet för hela området, ofta uttryckt som djur per 1 000 hektar. Osäkerheten beräknas — till exempel med bootstrap — och redovisas som ett 95-procentigt konfidensintervall. Det gör att man kan se hur säkert resultatet är, och jämföra år för år.
Vad metoden inte är
Drönarinventering är ännu inte en av Naturvårdsverkets fastställda inventeringsmetoder för rapportering. Metoden som beskrivs här har utvecklats i dialog med SLU, och rapporten innehåller fullständig metodbeskrivning så att den kan användas som kompletterande underlag i förvaltningen.
